Svar: Både Matteus och Petrus (liksom Lukas som skrev Apostlagärningarna) är helt ense om det väsentliga, nämligen att de "blodspengar" som Judas fick "för sin ogärning" gick till köpet av Krukmakarens åker, den plats där Judas tog sitt liv, och att den därför i fortsättningen kom att kallas "Blodsåkern". Skillnaderna i redogörelserna har en helt naturlig förklaring.
Petrus ord i Apostlagärningarna riktar sig till de troende som är samlade i väntan på att Jesus ska komma tillbaka. De är givetvis väl insatta i allt som hänt i samband med Jesu död, och Petrus syfte är inte att redogöra för vare sig hur Judas dog eller hur Krukmakarens åker (som sedan kom att kallas "Blodsåkern) kom i Judas ägo.
När han tar till orda är det därför att man måste utse en apostel som kan ersätta Judas som begått självmord. Då nämner han inledningsvis att Judas köpte sig en bit jord för de pengar han fått av översteprästerna för att förråda Jesus och att han dog där.
Det är knappast troligt att Petrus känner till exakt vad som utspelats mellan Judas och prästerna och hur själva köpet av åkerlappen gått till - och det kanske inte ens intresserar honom. Det är i alla fall inte det han är ute efter att redovisa när han står där och pratar med de andra troende, utan efter att ha nämnt Judas död går han snabbt vidare och övergår till det som är hans egentliga ärende och som är långt viktigare - att hitta en ersättare till Judas.
När däremot Matteus något decennium senare författar sin Jesusbiografi - "Evangelium enligt Matteus" - har han kunnat forska fram mycket mer fakta rörande händelserna kring Jesu död. Av hans berättelse framgår exakt hur det kom sig att Krukmakaråkern hamnade i Judas ägo och senare kom att kallas "Blodsåkern".
När Judas insåg att Jesus hade blivit dömd till döden, vilket uppenbarligen inte alls varit hans avsikt, ångrade han sig och gick tillbaka till prästerna med de 30 silvermynt han fått för sitt svek. Prästerna ville inte ta emot pengarna, så Judas slängde bara ifrån sig dem och gick sin väg.
Prästerna stod nu inför ett problem. De visste inte vad de skulle göra med Judas 30 silvermynt eftersom "blodspengar" var "orena" och inte kunde läggas i offerkistan (ungefär på samma sätt som hjälporganisationer i dag inte tar emot pengar som förvärvats på något oetiskt sätt). Så fick de veta att Judas döda kropp hade hittats på ett ställe som hette Krukmakaråkern och låg i Gehenna, dvs Hinnoms dal, strax söder om Jerusalem. Exakt hur översteprästerna resonerade vet vi inte, men de beslutade sig i alla fall för att använda Judas pengar till att köpa åkerlappen där han hängt sig och göra den till begravningsplats för främlingar. Troligen begravde man även Judas där. Och eftersom åkern köptes för Judas blodspengar "heter denna åker ännu i dag Blodsåkern".
När Lukas sammanställer sin redogörelse för apostlarnas verksamhet - "Apostlagärningarna" - på begäran av en ickejude vid namn Teofilus påpekar han samma sak. När han i skriftens första kapitel återger Petrus ord till församlingen om Judas död, inflikar han som förklaring för Teofilus att detta (inte främst att Judas dog där, utan att åkern köpts för "blodspengar") snart blev allmänt känt i Jerusalem och ledde till att "de som bor i Jerusalem" i fortsättningen kallade den för Akeldama, ett arameiskt ord som betyder "Blodsåkern" (Apg 1:19).
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|