Svar: Jag antar att du syftar på Matt 7:1. Där står det:
"Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med, skall ni bli dömda..."
Det här är ett citat från Jesus och det ett av de ställen där han talar om detta med att döma sina medmänniskor.
Bibeln säger på ett otal ställen att för att kunna döma rättfärdigt, måste den som dömer själv vara rättfärdig. Och för att kunna "döma rättvist", fälla en "rättfärdig dom", måste man kunna se in i en människas innersta, en människas hjärta, och få grepp om hennes innersta motiv. Och det är någonting som ingen av oss förmår, oavsett hur rättfärdiga vi själva tror oss vara. Vi kan bara bilda oss uppfattningar med utgångspunkt från vad vi ser och hör.
Att avkunna en "rätt dom", att döma rättfärdigt, är följaktligen något som ligger utom räckhåll för oss vanliga, dödliga, människor. Och därför är det något som är förbehållet Gud.
"Det finns bara en lagstiftare och domare, han som kan rädda och förgöra. Men vem är du som dömer din nästa?" (Jakob 4:12)
Det finns ett klokt talesätt som säger att när vi pekar ut någon och klassar honom eller henne som syndare, så ska vi titta på vår hand. Tre fingrar pekar på oss själva...
När vi känner oss frestade att kritisera en medmänniska, bör vi först av allt granska vårt eget handlande - och upptäcka att vi inte är bättre själva. Vi begår kanske inte samma fel, men vi begår andra fel. Ingen av oss är syndfri. Alla har vi brutit - och bryter - mot Guds vilja, Guds bud, på olika sätt (1 Joh 1:10). Ingen människa kan hävda att hon är syndfri. Och medan det i Guds ögon inte finns någon rangordnad syndförteckning, så har vi ofta en benägenhet att bara se vissa synder - som vi (kanske) inte själva begår - medan vi helt blundar för allt det vi själva gör som står i strid mot Guds ord.
"Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt" (Rom 2:1-3)
Ofta har vi heller inte en aning om alla de omständigheter som får en människa att handla på ett visst sätt. Vi kan aldrig sätta oss in i en annan människas situation. Vi vet ingenting om hennes bakgrund och vi vet ingenting om vad som utspelar sig i en annan människas innersta - den inre kamp som kanske pågår i den människa vi dömer ut.
Men det vet Gud (1 Kon 8:39). Han vet vad som försiggår i varje människas innersta. Han ser varje människas innersta tankar och känslor som ingen annan märker. Och bara Gud kan veta om en människa verkligen har förstått att det hon gör är fel. Dessutom kan endast Gud avgöra om en människa är ångerfull och uppriktigt beklagar och ångrar de misstag hon gör.
Eftersom ingen av oss besitter den förmågan gör vi bäst i att koncentrera oss på vårt eget uppträdande i stället för att iaktta och fördöma vår nästa för hennes handlingar.
"Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med, skall ni bli dömda... Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga" (Matt 7:1-5)
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|