Allt om Bibeln

BIBELFRÅGAN

Ett interaktivt lexikon över Bibeln och kristen tro

Hur reagerade lärjungarna när Jesus dog?

Fråga: Vad hände med lärjungarna när Jesus inte längre fanns bland dom? Hur mycket jag än letar hittar jag inte vad som hände lärjungarna när Jesus dog, typ om dom blev deprimerade eller vad som hände med dom. (M.L.)

Svar: När Jesus greps på natten av tempelvakten och den beväpnade folkhop som Stora rådet skickat ut befann han sig tillsammans med sina lärjungar i en trädgård som hette Getsemane och låg någon kilometer utanför Jerusalem. Lärjungarna flydde panikslagna åt alla håll i nattmörkret för att inte de också skulle bli gripna. En av dem, Simon (även kallad Petrus), vände tillbaka och följde efter vakterna och Jesus till översteprästens kringbyggda gård, dit man först förde fången. Där blev han igenkänd när han försiktigt trängde sig fram för att se vad som hände, men han lyckades undgå att bli gripen.

När Jesus längre fram på förmiddagen förts till avrättningsplatsen, Golgata, och spikats upp på korset (korsfästning var den vanligaste romerska avrättningsmetoden) var det bara en av lärjungarna som vågat sig fram. Det var den yngste av dem, Johannes, som hade kommit dit tillsammans med Jesu mamma och några av hennes vänner.

Efter Jesu död var lärjungarna förtvivlade. De hade aldrig kunnat föreställa sig att något sådant skulle kunna hända. De hade varit övertygade om att Jesus var den som skulle befria folket från det romerska förtrycket och upprätta Guds rike. Nu var allting förbi. Den väntade triumfen hade förbytts i besvikelse och skräck...

Även om Jesus hade talat om "Jonas tecken" som skulle vara det definitiva beviset på att han var Messias, var ingen av dem beredd på det som väntade - en upplevelse som skulle vända upp och ner på hela deras världsbild. Några dagar efter sin rabbis avrättning och begravning mötte de honom levande igen!

De första han visade sig för, tidigt på söndagsmorgonen (tre dagar efter begravningen), var tre kvinnor (Joh 20:14-17 och Matt 28:9-10). Han visade sig också för Simon (Luk 24:34), och på söndagseftermiddagen, när ett par andra lärjungar var på väg till byn Emmaus nära Jerusalem, gjorde han sällskap med dem dit. Där åt han sedan kvällsmat med dem (Luk 24:15-31). Senare på kvällen kom han till det hus i Jerusalem där resten av lärjungarna höll sig gömda av rädsla för att själva - i egenskap av anhängare till den korsfäste "brottslingen" - råka illa ut (Mark 16:14, Luk 24:36-43 och Joh 20:19-23).

Nu var saken helt klar för lärjungarnas del. Ingen vanlig människa kan leva efter att ha blivit avrättad och begravd. Det obestridliga faktum att han, som bevisligen hade dött, levde igen, visade att han inte bara var en vanlig snickare - en vanlig vishetslärare - en vanlig profet - utan något oändligt mycket mer. Han hade återuppstått från de döda, precis som han förutsagt (Matt 12:40). Genom sina tre dagar i graven, genom sin död och uppståndelse, hade han bevisat att han var Messias - och dessutom att hans löfte om evigt liv inte var något tomt prat. Hans egen uppståndelse var bekräftelsen på sanningen i hans ord. Nu var lärjungarna helt övertygade om att profeternas löften hade infriats. Messias hade kommit.

Under de närmaste dagarna träffade Jesus både sina lärjungar och andra människor som kände honom väl många gånger. Och under en och en halv månad framåt var de tillsammans med honom och han fortsatte att undervisa dem om det kommande gudsriket, precis som han gjort under de år som gått sedan han kallade dem att följa med honom som hans elever och närmaste män (Apg 1:3).

När det hade gått närmare sex veckor sedan Jesus uppstod tog han med sig sina lärjungar ut till trakten av Betania på Oljeberget. Där såg de hur han lyftes upp till himlen (Luk 24:50-51 och Apg 1:4-10). Men innan han lämnade dem lovade han att komma tillbaka. Och han gav dem ett uppdrag: att sprida de goda nyheterna ("evangelium" på grekiska) om att Gudsriket snart skulle vara verklighet (den uppmaningen brukar kallas för "missionsbefallningen") och att det skulle stå öppet för var och en som var beredd att börja leva efter Guds vilja.

Därmed hade lärjungarna fått sin livsuppgift. De skulle förbereda mänskligheten inför den dag då Messias skulle förvandla hela världen och upprätta ett himmelrike på jorden. Ett rike som skulle vara för evigt. Jesus skulle komma tillbaka och nästa gång han kom hit skulle ingen tvivla på att han var Guds son, Messias, Världshärskaren!

Lärjungarna började genast följa uppmaningen de fått. Redan i mitten på 30-talet reste de omkring bland judarna som var bosatta i området kring Medelhavet (ända bort till Italien) och mot Asien och spred ut det budskap som de ville att hela världen skulle få veta:

"Guds rike kommer snart att vara verklighet. Messias, Räddaren ("frälsaren" på gammal svenska) och Befriaren som vi har väntat på, har kommit! Han hette Jesus och han blev avrättad, men Gud väckte upp honom igen som bevis på att han verkligen var Messias och för att visa att döden inte är slutet. Han for upp till himlen men dessförinnan lovade han att komma tillbaka för att upprätta sitt 'gudsrike' här på jorden. Om ni vänder om och börjar följa Guds vilja så kommer ni också att uppstå till evigt liv när han kommer tillbaka och upprättar sitt eviga rike!"

Det här var ett väldigt uppseendeväckande budskap. Judarna hade väntat på Messias i många hundra år. Och enligt de uträkningar man gjort med utgångspunkt från profetiorna var det just i den här vevan han skulle framträda. Nu hade han kommit. Överallt runt Medelhavet började det nu bildas grupper av människor (till en början bara judar, men snart även andra människor) som trodde på lärjungarnas budskap om att Messias hade kommit, och snart anslöt sig människor av alla tänkbara nationaliteter.

Men det ska betonas att lärjungarna var och förblev judar. Det handlade alltså inte alls om att de skapade någon ny religion, utan de utgjorde helt enkelt en grupp judar som var övertygade om att deras lärare snart skulle visa sig vara den världshärskare ("Messias" på hebreiska, och "Kristus" på grekiska) som de gamla judiska profeterna hade lovat skulle komma och upprätta ett Guds rike (dvs ett rike styrt av Gud) på jorden. Eftersom de trodde på "Kristus" kom de att kallas "kristna".

Thor-Leif Strindberg


Läs även följande svar:
Vad hände sedan med lärjungarna?
Vart tog alla lärjungarna vägen efter Jesu himmelsfärd? Finns det dokumenterat?

Vad hände med de första kristna?
När romarna krossade Jerusalem år 70 var de flesta av de ursprungliga medlemmarna troligen redan döda. De som fortfarande levde flydde till ökenstaden Pella i Jordanien.

Kristendomens historia
Apostlarnas och den första församlingens tid.


Sök svar på fler frågor:

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.

Om du vill stödja arbetet med Allt om Bibeln...