Påven Johanna

Svar: Enligt Vatikanens officiella register har alla de mer än 260 katolska påvarna varit män, men enligt uppgifter som började spridas på medeltiden ska en kvinnlig påve ha styrt kyrkan under en kort period på åttahundratalet. Denna påve var en ung kvinna som förklädde sig till man och började genomgå religiös skolning. Hon steg så småningom i de kyrkliga graderna och år 855 valdes hon till påve under namnet Johannes VIII.

Hon ledde kyrkan i mer än två år och dolde alltid noga sitt verkliga kön under sina böljande dräkter. Hennes hemlighet avslöjades först år 858 när hon oväntat fick födslovärkar mitt under en påvlig procession. Enligt vissa berättelser dog hon i barnsäng medan andra uppger att hennes rasande anhängare släpade iväg henne efter en häst och stenade henne till döds.

En konstnärs bild av påven Johanna

Efter hennes död undvek alla kyrkliga processioner att gå över den plats där hon födde. Det sägs att denna händelse fick Vatikanen att avlägsna alla spår efter henne från sina officiella handlingar och utarbetade nya lagar som förhindrade att någon kvinna någonsin mer blev påve.

Den kvinnliga påven omnämndes första gången i dominikanermunken Jean de Maillys krönika som skrevs 1250. Även om påven i krönikan inte hade något namn inspirerade den flera andra berättelser under de kommande åren. Den populäraste historien är Chronicum Pontificum ed Imperatorum. Den författades av Martin av Opava och var den första krönikan där denna kvinnliga påve hade ett namn, Johanna från Mainz. Martin skrev vidare att hon regerade på 800-talet.

Johanna blev snart en i vida kretsar accepterad del av den katolska historien. 1300-talsförfattaren Giovanni Boccaccio nämnde henne i en bok om berömda kvinnor och man kunde se hennes bild på målningar och skulpturer. I en guidebok för pilgrimer i Rom i slutet av 1300-talet får man veta att den kvinnliga påvens kvarlevor finns begravda i Peterskyrkan.

Den här berättelsen om påven Johanna ansågs vara sann och riktigt fram till någon gång på 1500-talet. När tron på Johanna var som starkast användes hon som föredöme, ett moraliskt exempel för dominikanska predikanter.

Trots hennes medeltida berömmelse avfärdar de flesta historiker henne numera som en myt. Man har granskat alla berättelser om henne och den historiska tidslinjen och konstaterat att det inte finns några tillförlitliga referenser till henne under hennes livstid. Dessutom kolliderar hennes påstådda regeringstid med två väldokumenterade påvar - Leo IV och Benedict III.

Ett annat viktigt skäl för den allmänna uppfattningen att Johanna är en fiktiv figur är att inga av kyrkans fiender nämner Johanna. När de skriver i brev och böcker om påvarna som de försöker besegra, nämner de bara Benedict och Leo, aldrig Johannes eller Johanna.

Det finns ett fåtal historiker som menar att hon kan ha levt senare eller rensats ut ur den kyrkliga historien, men den troligaste förklaringen är att hennes historia var en påvekritisk satir som populariserades av missnöjda munkar eller andra kritiker av den katolska kyrkan.

Berättelsen om den kvinnliga påven har filmatiserats ett par gånger, år 1972 med Liv Ullman i huvudrollen och år 2009 med Johanna Wokalek i rollen som påven Johanna.

Thor-Leif Strindberg

Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:

Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.