Svar: Bildförbudet finns redan i de Tio budorden. I 2 Mos. 20:4-5, förbjuds avbildning av varelser i himlen, på jorden eller i vattnet. Sannolikt avsågs inte avbildningar som sådana, utan avbildningar för tillbedjan, gjutna eller snidade gudabilder (till exempel guldkalven som israeliterna tillverkade under ökenvandringen). Efter den babyloniska fångenskapen började judarna emellertid tolka förbudet mer strikt, så att alla avbildningar - oavsett syfte - förbjöds.
De första kristna var ju judar och följde helt naturligt de regler rörande avbildningar som fanns i det judiska samhället, men när kristendomen spred sig bland ickejudar var inte avbildningar (dvs konst av olika slag) något man funderade över eller betraktade som något felaktigt. En av de första symbolerna som de kristna använde var ju en fisk. Och när de kristna började uppföra egna möteslokaler, kyrkobyggnader, var det vanligt med målade bilder och mosaiker.
Men år 726 blev det problem i den östliga kyrkan. Den bysantinske kejsaren Leo III (Leo Isauriern) inledde den s k bildstriden som reaktion mot att bilderna i kyrkorna var föremål för vördnad och att de troende tände ljus och brände rökelse framför dem, och han började med att ta bort Kristusbilden över ingången till kejsarpalatset. Hans efterträdare, Konstantin V, utgick från det gamla bildförbudet i den mosaiska lagen och förklarade att Kristus var gudomlig och följaktligen inte kunde avbildas.
De s k "bildstormarna" (ikonoklasterna) började nu systematiskt förstöra alla bilder som fanns i kyrkorna, med undantag för rent dekorativa mönster. Konstnärer straffades med stympning och utstuckna ögon och många av dem flydde till väst. Så småningom, vid det andra kyrkomötet i Nicaea år 787, beslutades det dock att det precis som förr skulle vara tillåtet att ha bilder och vörda dem (men däremot inte tillbedja dem).
Men år 813 var det dags för konflikt igen och det dröjde till år 843 innan bildförespråkarna segrade slutgiltigt. Deras resonemang - som fortfarande dominerar den ortodoxa kyrkans syn på ikonerna - utgick från att Jesus är en person vars gudomliga och mänskliga sidor var förenade till en helhet och följaktligen kunde denna person avbildas.
I väst fanns aldrig problemet med bilder i kyrkorna - inte förrän under reformationen då det uppstod en del bildfientliga rörelser bland kalvinisterna. De lutherska församlingarna hade emellertid inga invändningar mot bruket av bilder och tack vare det finns både målningar och kulpturer bevarade i våra kyrkor.
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|
|