Svar: >Våldsamheter i samband med olika länders "kristnande" (i realiteten handlade det ju för övrigt inte alls om att invånarna blev kristna, utan bara att de tvingades ansluta sig till den katolska kyrkan) var inget undantag, utan en regel. Det torde inte finnas något land där det inte utövats våld i samband med införandet av kristendomen. Den "missionsmetoden" började man med så snart kristenheten förvandlats från spridda förföljda Messiastroende till en riksreligion som förföljde alla oliktänkande. I realiteten hade det naturligtvis ingenting med religion att göra, utan enbart med politik och maktlystnad. Belägg för förekomsten av våld under kristendomens utbredning i Norden hittar du i all kyrkohistorisk - och annan historisk - litteratur där denna tid behandlas.
I Frederik Hammerichs "Den kristna kyrkans historia" från 1878 kan man exempelvis läsa följande (som några exempel på förekomsten av våldsamheter i samband med "kristnandet" av Norden):
"Sitt omvändelseverk började [kung Olaf Tryggveson] först i Viken; vidare styrde han derifrån mot norr, längs efter kusterna, in i de djupa fjordarna, i det han öfver allt höll ting och gaf bönderna valet mellan att strida eller låta döpa sig; de underkastade sig, ty deras höfdingar voro vanligen förut antingen vunna eller tvungna af konungen. I Trondelagen förstörde han hofvet i Lade och lade grunden till en kyrka i Nidaros. ... Ännu längre mot norr, på tinget i Halogaland, blef motståndet starkare, men kungsmännen segrade och foro fram med grymhet; i en hednings svalg instoppades en huggorm, en annan pinades med glödande kol, tills han omkom. Nere i Viken hade Olaf låtit innebränna trollkarlarne. Sålunda blef Norges folk döpt.""Om hösten år 1014 landade åter en viking af kungablod på kusten med engelska prester, det var Olaf hin digre; han blev Norges konung. Han liknade sin namne i mycket, dock var han skickligare, mera vältalig, och det tycktes, som om det varit större allvar i hans kristendom. Till sjös och till lands for han från ting till ting omkring i bygderna för att tillse huru kristendomen hölls. Somliga jagade nu den nye konungen ur landet, somliga lät han lemlästa och sticka ut ögonen på, somliga lät han hänga eller halshugga; det var, som de gamla norrmännen sade, 'att bryta män till kristendom'. Den ena träkyrkan uppfördes efter den andra, prester tillsattes, och en 'kristenret' gaf statskyrkan ett fastare stöd."
Om Erik den heliges korståg till Finland skriver Hammerich bland annat:
"[Erik] gjorde ett tåg till Finland med engelsmannen Henrik och hans missionärer. Finnarne ... blefvo slagna på alla punkter och måste låta kristna sig. Henrik, som qvarlemnades att sörja för den kyrkliga nyodlingen, fylde troget denna pligt och led till sist martyrdöden."Hammerich anger som sina källor: Keyser "Den norske kirkes historia", Helsingius "Försök till framställning af Finlands kyrkohistoria" och Reuterdahl "Svenska kyrkans historia".
Thor-Leif Strindberg
Har du en egen fråga om Bibeln, kristendomen, kyrkan etc? Sök först i Allt om Bibelns omfattande arkiv:
Om du inte hittar svaret, skicka din fråga till
bibelfragan@alltombibeln.se så får du svar via email.
|