BIBELNS BÖCKER

Bibeln är namnet på den tvådelade boksamling som utgör både den judiska och den kristna religionens heliga skrift. Dess första del, som vi kallar "Gamla testamentet", är judendomens heliga skrift. Dess andra del består av 27 skrifter på grekiska författade under det första århundradet av efterföljarna till den galileiske rabbin Yeshua (Jesus) som var verksam i Palestina åren 27-30 och av många ansågs vara den väntade kung ("messias" på hebreiska, "kristus" på grekiska) som de israelitiska profeterna för längesedan lovat skulle komma för att instifta ett nytt förbund mellan Gud och hans folk och upprätta ett evigt Gudsrike på jorden. Fyra berättelser om Jesu liv och undervisning, en redogörelse för den tidiga kristustroende församlingens historia åren 30-60, brev skrivna av dess ledare under samma tidsperiod samt en profetisk skrift om "ändens tid" fogades till den judiska bibelnh. Kristendomens bibel kom därmed att bestå av två delar - de gamla hebreiska skrifterna ("Gamla testamentet") och de nya grekiska skrifterna ("Nya testamentet").

Nya testamentet (Det nya förbundets skrifter)

Matteusevangeliet - Markusevangeliet - Lukasevangeliet - Johannesevangeliet - Apostlagärningarna - Romarbrevet - Första korinthierbrevet
Andra korinthierbrevet - Galaterbrevet - Efesierbrevet - Filipperbrevet - Kolosserbrevet
Första thessalonikerbrevet - Andra thessalonikerbrevet - Första Timotheosbrevet - Andra Timotheosbrevet - Titusbrevet - Filemonbrevet - Hebreerbrevet - Jakobsbrevet
Judasbrevet - Första Petrusbrevet - Andra Petrusbrevet - Första Johannesbrevet
Andra Johannesbrevet - Tredje Johannesbrevet - Uppenbarelseboken

Galaterbrevet

  • Författare: Paulus (hebreiskt namn Saul).

    Paulus föddes år 3 i Tarsus i Kilikien av judiska föräldrar och studerade för rabbi Gamaliel i Jerusalem. Han var tältmakare till yrket, ansluten till det fariseiska partiet och aktiv i de judiska förföljelserna av de första messiastroende åren närmast efter avrättningen av Jesus.

    Paulus (detalj av staty av Michelangelo)
    Efter en dramatisk upplevelse under sin färd till Damaskus för att angripa församlingen där blev han dock själv övertygad om att Jesus var Messias. Efter kontakter med urförsamlingen i Jerusalem började Paulus resa runt i Medelhavsområdet för att sprida nyheten om Messias ankomst - en missionsverksamhet som med några korta uppehåll pågick i närmare 20 års tid och sträckte sig från Mindre Asien till Grekland och slutligen till Rom.

    Paulus blev den jesustroende församlingens förste teolog. Som den grundligt utbildade fariseiske skriftlärde han var, förklarade och systematiserade han den kristna tron, främst med tanke på de ickejudar som inte kände till något om dess bakgrund i judendomen - och ofta inte ens hade en aning om vad titeln "kristus" - dvs "messias" - egentligen innebar.

    Under flera perioder satt han fängslad för sin verksamhet. Han avrättades slutligen genom halshuggning omkring år 65-66 under kejsar Neros förföljelser av de kristna efter den stora branden i Rom som de anklagades för att ha anlagt.

    Paulus skrev flitigt till de olika församlingar som grundats på grund av hans förkunnelse. Många brev har gått förlorade, men tretton av dem kom att bevaras av de olika mottagarna och kom slutligen att ingå i Nya testamentet.

    I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

  • Tillkomsttid: Ca år 47-48.

    Paulus skrev detta brev från Efesos där han vistades tre år (ca 55-58) under sin tredje missionsresa.

  • Innehåll:

    Paulus varnar den kristna församlingen i dåvarande Galatien för irrläror. Man har fått besök av judaiserande motståndare till Paulus som ifrågasatt hans apostolat och förkunnelse och bland annat förklarat att alla messiastroende - alltså även ickejudiska kristna - måste låta omskära sig och följa den mosaiska lagens alla regler.

    Paulus förklarar i sitt brev att det inte är människor som utsett honom till apostel utan Gud och att han har fått en särskilt uppgift att förkunna evangeliet för dem som inte är judar. Och han hävdar bestämt att ingen människa får evigt liv genom att följa Mose lag, utan det är tron på Kristus som är avgörande, oavsett om man är jude eller hedning. Det eviga livet är ingen belöning, inget man kan göra sig förtjänt av, utan det är Guds gåva till alla som tror.

    Paulus avslutar brevet med att understryka att det kristna sättet att leva är resultatet av den kärlek som kommer ur tron på Kristus.


  • Om du önskar ytterligare fakta om personer, begrepp och företeelser, kan du skriva in det aktuella ordet här nedan och söka vidare bland svaren i Bibelfrågans arkiv.











    Copyright © Allt om bibeln