BIBELNS BÖCKER

Bibeln är namnet på den tvådelade boksamling som utgör både den judiska och den kristna religionens heliga skrift. Dess första del, som vi kallar "Gamla testamentet", är judendomens heliga skrift. Dess andra del består av 27 skrifter på grekiska författade under det första århundradet av efterföljarna till den galileiske rabbin Yeshua (Jesus) som var verksam i Palestina åren 27-30 och av många ansågs vara den väntade kung ("messias" på hebreiska, "kristus" på grekiska) som de israelitiska profeterna för längesedan lovat skulle komma för att instifta ett nytt förbund mellan Gud och hans folk och upprätta ett evigt Gudsrike på jorden. Fyra berättelser om Jesu liv och undervisning, en redogörelse för den tidiga kristustroende församlingens historia åren 30-60, brev skrivna av dess ledare under samma tidsperiod samt en profetisk skrift om "ändens tid" fogades till den judiska bibeln. Kristendomens bibel kom därmed att bestå av två delar - de gamla hebreiska skrifterna ("Gamla testamentet") och de nya grekiska skrifterna ("Nya testamentet").

Nya testamentet (Det nya förbundets skrifter)

Matteusevangeliet - Markusevangeliet - Lukasevangeliet - Johannesevangeliet - Apostlagärningarna - Romarbrevet - Första korinthierbrevet
Andra korinthierbrevet - Galaterbrevet - Efesierbrevet - Filipperbrevet - Kolosserbrevet
Första thessalonikerbrevet - Andra thessalonikerbrevet - Första Timotheosbrevet - Andra Timotheosbrevet - Titusbrevet - Filemonbrevet - Hebreerbrevet - Jakobsbrevet
Judasbrevet - Första Petrusbrevet - Andra Petrusbrevet - Första Johannesbrevet
Andra Johannesbrevet - Tredje Johannesbrevet - Uppenbarelseboken

Evangeliet enligt Markus

  • Omfattar tiden: Ca 27-30.

    I Bibelns tidslinje kan du se vilka historiska händelser som bildar bakgrund till denna bok.

  • Författare: Johannes Markus.

    Johannes Markus kom från en förhållandevis förmögen familj och var bosatt i Jerusalem. Han hade själv ingen anknytning till Jesus under dennes verksamhetstid, men både han och hans mor tillhörde de judar som efter Jesu död blev övertygade om att den avrättade profeten från Nasaret var den efterlängtade Messias som skulle komma tillbaka och upprätta Guds eviga rike på jorden.

    Markus (detalj av staty av Donatello)
    Familjens hem blev tidigt en samlingsplats för de messiastroende och därigenom kom Markus i kontakt med personer som känt Jesus, följt hans verksamhet och hört honom undervisa. Omkring år 36 lärde han känna aposteln Paulus genom sin släkting Josef Barnabas från Cypern och tio år senare följde han med på apostelns första missionsresa. Tillsammans med Barnabas grundade han sedan den första församlingen på Cypern. Han var också en av dem som förde kristendomen till Afrika. Omkring år 50 grundade han den första egyptiska församlingen i Alexandria och var sedan under sju år var dess förste ledare.

    Han var på nytt tillsammans med Paulus under dennes fängelsetid omkring år 60-62 och då lärde han för övrigt känna den grekiske läkaren Lukas, som senare skulle skriva Lukasevangeliet och Apostlagärningarna. Därfter blev Markus aposteln Petrus följeslagare och efter dennes död var Markus verksam som missionär i bland annat Dalmatien, Makedonien och Italien. Markus dog i Alexandria år 68.

  • Tillkomsttid: Ca 60.

    Enligt de äldsta uppgifter som finns bevarade skrev Markus sitt evangelium på begäran av romerska kristna då han befann sig i Rom. Det anses att Markus fått mycket information om Jesu liv av Petrus, som ju varit en av Jesu närmaste lärjungar. Markus evangelium var troligen det evangelium som först fick sin slutgiltiga form (den text som nu ingår i Nya testamentet) och mycket tyder på att både Matteus och Lukas hämtade uppgifter från Markus berättelse.

  • Innehåll:

    Detta är Markus framställning av Jesu liv och verksamhet i Galileen, Judeen och angränsande palestinska landskap, hans undervisning, rättegången mot honom i Jerusalem, dödsdomen och avrättningen på Golgata samt flera lärjungars möten med Jesus levande efter hans död.

    Markus vänder sig utan tvekan till ickejudiska läsare, vilket framgår dels av att han är noga med att förklara olika judiska seder, dels av att han inte ägnar något utrymme åt att visa på sambandet mellan Jesus och Gamla testamentets profetior, vilket hade varit naturligt om han riktat sig till judiska läsare.

    Han inleder sin berättelse med Johannes döparens verksamhet, Jesu dop och frestelsen i öknen. Därefter skildrar han ingående Jesu verksamhet i Galileen, hur han botar sjuka och undervisar. Men Jesu undervisning får inte lika mycket utrymme som i de andra evangelierna, utan han koncentrerar sig mer på vad Jesus gjorde än vad han sa. Han visar också hur inte ens de som stod Jesus allra närmast förstod vem han var, men också hur hans lärjungar successivt började förstå honom bättre. Huvudvikten i evangeliet ligger vid händelserna mot slutet av Jesu liv, rättegången och avrättningen.


  • Om du önskar ytterligare fakta om personer, begrepp och företeelser, kan du skriva in det aktuella ordet här nedan och söka vidare bland svaren i Bibelfrågans arkiv.











    Copyright © Allt om bibeln